Budskapet är urtjatat, men jag gillar det. Tavlan pryder vårt kök, ser den varje dag nu i julledigheten. Den har fått mig att tänka till. Livet snurrar fort nu. Känner att jag gör allt lite halvdant och det dåliga samvetet kryper inpå. Är bra på att hoppa på alla möjliga tåg som känns roliga. Men då perrongen är överfull och alla går samtidigt så måste man inse sin begränsning. Skippa några tåg och sätta fokus på det som är viktigt. Bloggen hör till ett sådant som jag lämnar kvar på perrongen. Känns vemodigt. Men viktigt. Så. Jag börjar det nya året bloggfritt. Tåget som står kvar saknar tidtabell. Kanske går det igen. Kanske inte. Kram och allt gott till er alla som kikat in.

En kär person i min närhet skulle tillverka ett pepparkakshus med sina syskonbarn. Hon hade blivit peppad då hon såg vårt hus på bloggen. Sedan hade hon köpt samma färdiga mall, och en massa godispåsar för pynt. Hon hade motivationen. Hon hade ivern. Hon såg barnens förväntansfulla blickar. Hon kände sig som den bästa av alla mostrar. Men. Innan själva hustillverkningen börjat så hade ett av barnen kollat för hårt, så taket gått i bitar. Äh, det lagas lätt med sockret, tänkte hon glatt. Men sockret blev snabbt brunt. De långa trådarna brände henne. Svordomarna låg på tungan, barnen tröttnade. Skulle de aldrig få dekorera? Hon tänkte. Hur lyckades Eva med detta? Hur kunde de få till det så bra? Hon frågade mig och nedan följer lite hustillverkningshistorik i vår familj och bekännelser i fall ni känner er misslyckade på pepparkakshusfronten…

Behind the scenes
Till att börja med så kan jag berätta att detta hus är det första hus jag tillverkat utan att skrika alla möjliga svordomar och könsord. Barnen tyckte att jag var ovanligt tyst i år. ”Mamma du har ju inte ens bränt dig.” Sonen imiterade mina svordomar från tidigare år, hoppsan tänkte jag. Eftersom det varit ett sådant projekt för mig att sätta ihop själva huset alla dessa år, så har jag dekorerat det själv. Tänk om det skulle otura sig och gå sönder direkt vid garneringen? Tänker avundsvärt på alla mödrar som garnerar med barnen. En eloge till er! Hos oss så dekorerar barnen pepparkakor med glasyr på tub i olika färger som de sedan fäster nonstop på, medan modern producerar och dekorerar själva huset. Barnen nöjda, mamman nöjd. Julefröjd.

Andra advent redan. Tänk ändå denna tid som bara åker i rekordfart. Det traditionella pepparkakshuset blev klart i helgen. Nytt för i år är mini marshmallows som rök i skorstenen i stället för bomull. Gillades skarpt av barnen (som redan längtar till huskrosset under mellandagarna).

Nytt för i år är även dubbla adventskalendrar… Har tidigare år köpt kalendrar till barnen och fört över innehållet till två träkalendrar med små lådor. Jättefina tycker jag. Men. I år sa barnen att de ville ha sina kartongkalendrar som de var. Men det tredje barnet i familjen (läs Eva) kunde inte ställa bort de fina kalendrarna. Så. I dessa stoppar jag i lite små överraskningar som jag hittar i sparbössa eller skafferi. Så är alla nöjda och glada :)

Det klassiska luciatåget av Sten Bengtsson. Detta exemplar är en nykomling i år bland julpyntet. Ett fynd, där jag givetvis tjänade pengar… Tulpanerna är tillbaka! En del grymtar att det är lite för tidigt. En tulpanoman som jag håller inte alls med.

Kan inte hjälpa det. När jag ser en fin muffins/bullform shoppar jag. Formen höjer ju hela intrycket av bakverket, så är det bara. Så jag har en liten blygsam samling i formlådan. Har nyss fått syn på superfina formar på JT:s Facebooksida med grönt mönster. Mmm. Mycket fin.

Ni som följt mig ett tag på bloggen vet att jag spanat efter en vedkorg som kan få plats på den lilla lilla ytan vid öppna spisen. Nu har jag funnit den. LOG Woodbag från Röshult. Vitdesign hade REA på den i sommar, så då slog jag till. Det gäller förstås att ha så pass breda vedklabbar så att de inte åker ur själva korgen längst ned. Men sådant kan man ju mixtra med. Huvudsaken är ju att korgen är nätt och snygg. Det praktiska får allt stå tillbaka lite. Ha, ha. Så, nu är jag redo för värmande eldar i höstmörkret. Jag måste även stolt få tillägga att jag denna sommar lärt mig hugga ved. Riktigt avkopplande tyckte jag att det var. Fick kommentaren att jag såg macho ut. Bara en sån sak.

Margaret Lanterman, better known as the Log Lady, is a fictional character in the television series Twin Peaks (1990–1991)

Lycka är att komma hem till ett bord fyllt med blommor. ”Jag plockade dem till dig på väg hem från skolan.” (Inte rosorna som tur var…) Varm i hjärtat. Och inte har jag tänkt på så fina vaser ett öl- och snapsglas kan vara… :)

Spiras bordsunderlägg som insynsskydd har jag bloggat om tidigare. Men nu fick jag en till idé för just bordstabletter. Köper ”finschampo” och ”finbalsam” som jag kallar det hos hårfrisören. Kallar det så för att det kostar blod, men är ett måste för mitt torr-friss-hår som annars skulle självantända…

En morgon glömde jag att ta bort flaskorna från hyllan i duschen. Dumt sa Bill. Dumt sa Bull. Dottern hittade de nya flaskorna och tvålade in sig gladeligen. Jättekul, tyckte hon. Inte jag. Så från den dagen ställer jag finflaskorna direkt i toalettskåpet. Ett problem är att de då är blöta och kladdiga. Fukt och kladd på en spånskivshylla från IKEA känns inte som en bra kombo. Så kom idén med att klippa ur från en bordstablett. Samma mått som hyllan. Voilá. Ja, det är inte klokt så smart man är…

Ser ni förresten ”fuldunken”, som en vän kallade den, på diskbänken? Den står där som en påminnelse om att vi inte ska dricka vattnet för att undvika vattenparasiten. Men i morse drack jag tre stora klunkar från kranen ändå. Är nog inte så klok. Trots allt.

Denna bild togs den 29 mars. Dagen då riset pyntades. En månad innan påsk… Men påsk och vår hör ihop, och kommer våren före påsken pyntas riset ändå. I vår familj. Frågade barnen om det var OK, och ni kan väl gissa svaret? :) Vi kallar det vårris. Och vårtupparna står ståtligt i ring under riset. Glad vår!

Julen närmar sig med orkansteg. Trodde faktiskt att det var en vecka till innan julveckan. Så här ligger vi en vecka minus kan jag säga. Och jag ska inte älta om att vi har fyra födelsedagar i familjen innan jul också. Varav en födelsedag är extra speciell då svärfar fyller 70 år den 23 december. Samma dag som jag. Fast jag fyller lite färre år och inte alls jämt. Sedan både mannens och min bror den 21:a. Se, nu ältar jag visst ändå. De som känner mig är vana detta ältande, så de har nog redan slutat läsa vid det här laget. Men för er som fortfarande läser kan jag meddela att om jag fick bestämma skulle ingen få tillverka bebisar under mars månad. Mars månad är tabu. Fast. Skyttar och Stenbockar är ju så ofantligt trevliga, så om decemberbarnen försvann skulle världen gå miste om oss, och det får ju inte ske… (Wohahaha).

Så. Det kommer att råda bloggtorka medan svetten lackar mot jul. Men ha en riktigt mysig jul alla!

Kom på att jag kanske ska skriva om bilden också (brainoverload för tillfället). På insidan av källardörren har vi en diskhandduk som används både till bakverk och disk. Nu är det slut med det. Två hängare är uppsatta. Kunde i och för sig skrivit DISK och BAK. men HAND och BAK lät så mycket roligare. Nu så. God jul på er alla!

Hängarna är Herstal Rondo och finns att beställa i 2-pack på Frapp.
Handlar man för 2 000 kr får man dem på köpet.

I höstas fyndade jag små röda äpplen i trä på Röda Korsets second hand.  De har legat på ett fat tills i dag då jag hittade en liten fusk-gran på ICA Maxi. Som klippt och skuren för de små äpplena. Granen ser faktiskt riktigt verklig ut också. Ett tips om du är på granjakt.