Varm i hjärtat blev jag av alla gratulationer som jag fick på födelsedagen. Då man fyller år dagen före julafton vet man att folk oftast har mycket att stå i, även undertecknad. Men att ändå ta sig tid att komma förbi, eller skicka en hälsning via Facebook. Det värmer. Tack.

Mor och far kom med en apa (till apan i familjen?) Och en vän med en bok av Fredrik Lindström med korta noveller om livet. Läsvärd med ett sevärt omslag.

Denna födelsedags senare hälft firades hos svärmor i Sorsele. Och tänka sig. En kvällsöppen loppis, dagen till ära. Blev en fin avslutning där jag hittade en tekanna. Har ju spanat efter en sådan ett tag. Har både haft ögonen för en från Marimekko samt Melin från Design House Stockholm. Fann en Melin-look-alike till ett betydligt bättre pris. Hittade även ett sött litet 70-talsfat i plast med ett hjärta på. Hjärtan är, näst efter prickar, någon som jag är svag för. Och just precis den här enkla formen. På detta fat ska örhängen få sova över natten. Så att jag kommer ihåg att ta av mig dem…

Betonbokstäverna jag fick har nu blivit vita och gör nytta i betongbokhyllan.

Innan jul hittade jag en lampa på en loppis. Gul var sladden. Gul var strömbrytaren. Terracottafärgad och repig var skärmen. Jag blev kär. Har ju i och för sig lätt för att bli kär i lampor, de är fina och lyser upp tillvaron.  Nu har skärmen blivit svart, sladden är ersatt av en svartvit i tyg (Claes Ohlson för 59 kronor) och en ny strömbrytare är monterad. Nu är lampan det sista jag ser innan jag somnar, och den syn jag vaknar till på morgonen. Känns fint.

Om ni inte redan sett lamphållaren med tygsladd på Clas Ohlsson så kan jag tipsa er om världens lampfynd. Sladdarna finns i flera färger också.

Ibland blir det inte som man tänkt sig då en renovering sätter igång. På ett bra sätt. Som när vi satte in en kassett i den öppna spisen i matrummet. När den var på plats kom sotaren för inspektion av bl a murstocken. Denna murstock var på övervåningen, i vårt sovrum, klädd med panel. Panel på murstock var ajabaja med tanke på brandrisken. Vi tog bort panelen och upptäckte då att denna panel även dolde gamla expansionskärl som inte längre användes. Vi tog bort expansionskärlen. Ett stort hål uppenbarade sig där dessa kärl (fyra rostiga rör) en gång gått från källare till tak. Vad göra med ett stort hål i parketten? Vi ville inte byta ut den gamla parketten i sovrummet. Inte heller lappa ihop med något annat golv. Hm.

Likt Baltazar gick jag fram och tillbaka och tänkte (ett år faktiskt). Tills jag en dag såg dem. Lättbetongblocken! Man kanske skulla kunna förlänga muren med en betongbokhylla som täcker de fula hålen i golv och tak? Värt att testa. Block och bruk inhandlades, golvet täcktes med papp, och jag började såga block och kleta med bruk. Så ofantligt roligt det var! Inte alls svårt heller. Sedan blev det slipa, slipa, slipa och måla, måla, måla. Samma lättbetonghylla tillverkades sedan även i arbetsrummet på nedervåningen för att täcka tak- och golvhålen. Tyckte att det var så roligt (läs besatt) att jag ville fortsätta på fler ställen i huset, men mannen stoppade mig. Vilket jag är glad för i dag. Två betonghyllor räcker fint.

Som jag har vandrat runt i huset med mitt fynd från loppisen. Var nära på att snubbla och lösa det problemet på ett tråkigt sätt. Till slut fick den sin plats i sovrummet. Nu är den det sista jag tittar på då jag somnar och det första jag ser då jag vaknar. Härligt.